Sällskapet Vikingatida Skepp

Jan Axhage har nu gjort sin sista seglats.

Vi känner en djup saknad och en sorg över att Jan har lämnat oss!

Jan var en mångkunnig man som har varit medlem i SVS sedan Vidfamnes sjösättning 1994. Han seglade många somrar som hövedsman och delade frikostigt med sig av sina kunskaper i sjömanskap och hantering av skeppet.

Jan var många år riggansvarig och alla förlitade sig på hans kännedom Vidfamnes rigg. Han hade ett speciellt intresse för hantering av tamp och knopar. Ibland hettade det till om en besättningsman kvajlade fel eller inte visste vilken knop som passade för vad. Då var Jan snabbt där och visade hur det skulle göras.

Förutom detta var han även speleman och förgyllde många kvällar ombord. Lyckliga var de stunder Jan plockade fram fiolen eller gitarren, ibland efter tilläggning och tältning men ibland överraskade han och tog fram ett instrument under långa slag till havs. Alla blev glada och pigga ombord. En oförglömlig upplevelse var på Vidfamnes resa till Arvika. Vid slussningen i Säffle plockade Jan fram fiolen och Kexan gitarren och underhöll besättning och en månghövdad publik på kajen. Applåderna ville aldrig ta slut men tonade bort när Vidfamne gled ur slussen dragen av bogserbåten Rolf.

Jan Axhages begravning sker i stillhet för familjen den 21:e Juli kl.14.00.

Den 18 september blir det en minnesstund i Ale Vikingagård där alla som vill kan delta. Anmäl deltagande till larsaxhage@hotmail.com senast den 14:e september.

Alla som kände Janne vet att han månade oändligt mycket mer om Vidfamnes nya segel än om blommor som snart vissnar och slängs. Den som vill är alltså mycket välkommen att donera en valfri summa till Vidfamnes segel istället för blommor.
Postgiro: 68 03 83 – 7
Swish: 1234 018 495
Märk inbetalningen “Jannes minnesgåva“.

För internationella överföringar:
IBAN: SE58 9500 0099 6026 0680 3837
BIC: NDEASESS

Hej alla,
Även jag känner att jag vill skicka en julhälsning. Allt är väl med oss, Johannes och mig och våra tre (!) knoddar.

Min pappa Jörgen var den som först visade mig tjusningen med havet och segling. När pappa nu definitivt har seglat vidare, vill jag tacka för alla tankar och hälsningar från många av er, som kommit under hösten. SVS låg pappa mycket varmt om hjärtat. En symbios, kan man säga. Hans sista vilja var att vila utanför Vinga, och längst ner här har jag lite kort återgivit den stunden. Läs om du vill.

Johannes och jag är inte superaktiva i SVS. Men jag kom ut på två seglingar i somras, varav den ena med sonen Vidar som engagerad gast. Det är häftigt ändå vad det där skeppet talar till mig såfort jag går ombord. Kanske viskar Vidfamne även till dig?

Eftersom livet går i cirklar kommer vännerna tillbaka. Johannes och jag bor på vår ö, och hit hittar flera av de vänner vi funnit i SVS. En efter en dyker de upp efter många års bortavaro. Gemensamt är kärleken till havet, till båtar, hantverk, historien och kusten.

Den kolmile-kurs vi höll i augusti är i backspegeln ett av de roligaste eventen (och typ det enda) på hela året. Hoppas vi kan göra om det.

Jag hoppas innerligen på flera veckors segling till sommaren. Det vore bra för oss om vi kunde ta oss uppåt lite, en bit upp i Bohuslän. Låt oss satsa på det! Dra med en god vän, någon du gillar. Anmäl dig till arbetsdagar. Peppa våra hövisar. Berätta för alla vad vi kommer uppleva. Hur det känns att smaka sältan. Att ta ett friskt morgondopp. Dricka kaffe och lyssna på väderleksrapporten på akterdäck. Hissa det stora rödgrå seglet. Sjunga Taube. Känna böljans rörelse och vinden i håret. Ta ihop. Käka enormt god middag i fina vänners lag. Sitta på en solvarm klippa och betrakta nattens ljus. Somna till klucket som bara hörs ombord på Vidfamne. Kom med! Vi ses!

Tills dess: ta hand om er, God Jul och Gott Nytt År!
//Linnéa Jägrud

Om när vi sjösatte Jörgen:
En människas sista vilja. Det är faktiskt något heligt. Det är något att ta på stort allvar, ett förtroende som inte skall svikas. Jag har aldrig varit med om att infria en människas sista vilja, förrän idag. Pappa älskade havet. Och han ville till Vinga.

Med hjälp av den stora vackra jullen My af Hälsö kunde vi ta oss dit. Pappa var med, i sin sandfärgade urna. Han hade utsikt hela vägen. Ena biten höll jag urnan i famnen. Det var bistert och grått, stampigt och vått. Vinga siktades i diset och My med skeppare Jakob Sandgren fick kämpa i vågorna. Vi smög oss på läsidan av ön. Var väl förberedda men blev ändå överraskade av den grova sjön. Lite kaosartat var det när vi rundade udden och äntrade gränsen mellan Skagerack och Kattegatt, precis där Bohuslän börjar. Då skedde det. Magi uppstod. Solen bröt fram och glänste blygrå på böljorna. Ren magi, ett sant tecken och en hoppingivande ljusglimt, att solen lyste på oss, skarpt och klart, precis när vi överlämnade pappa till sitt älskade hav. Med sig fick han en nit och en bit av Vidfamnes gamla rack. Urnan flöt omgärdad av rosor, precis till den sista tonen av Amazing Graze ebbade ut. Därefter kom pappa hem.
Solen följde oss hela vägen tillbaka.

Tjära medlem, I skrivande stund står vi inför Lussinatta, så se till att hålla dig trygg från trolldom och otyg. Om du kan, håll dina kära nära, inte minst i år.

Vi vill från styrelsen med detta brev bara tacka för ditt medlemskap och önska dig en god jul. Detta annus horribilis har varit påfrestande för oss alla, och för SVS har året inte blivit som tänkt. Veckoseglingen och planerade aktiviteter har fått ställas in och det är många medlemmar som högst förståeligt har valt att inte delta så mycket. Och under året har vi mist vår kära Jörgen.

Men året har inte bara bjudit på tråkigheter för föreningen. Mycket har vi fått gjort i fantastisk kamratanda. Vi hade otrolig medvind under vårrustandet och det påföljande varvsarbetet. Det var ett styvt arbete under stor tidspress. Trots en väldigt optimistisk tidsplan så klaffade allt långt bättre än vi vågat hoppas på, och vi fick ställa in flera arbetsdagar för att det planerade arbetet redan blivit utfört. Tusen gånger tack till alla som hjälpt till med att hålla vår tjära Vidfamne i prima skick! Även om det inte blivit någon veckosegling så har vi kommit ut på långt många fler dagsturer än vad vi gjort de senaste åren. Och inte minst; vi har i Nina F fått en ny hövis!

Vi ser på 2021 med tillförsikt. Vi vill segla mer, träffas mer och njuta av vår vackra skärgård tillsammans, ombord på vår fantastiska Vidfamne. För att kunna göra det är din hjälp behövd. Vi behöver se till Vidfamne med jämna mellanrum nu i vinter, så att förtöjningarna är säkra och att ordning och reda råder ombord. Kan du hjälpa till? Kontakta oss på kontakt@vidfamne.se så blir du med på vintertillsynsschemat.

Årsmötet för föreningen kommer äga rum i februari-mars, och kallelse går ut när det närmar sig. Det finns några platser i styrelsen som behöver tillsättas. Att vara med i styrelsen är intressant, lärorikt och inte minst roligt, och det behöver inte vara mer betungande än vad man själv gör det till. Visst vill du vara med? Hör av dig till kontakt@vidfamne.se så förmedlar vi ditt intresse till Robin O och Reinhardt Z i valberedningen.

Om du inte är färdig med julklappsinköpen så kan vi tipsa om att våra böcker alltid är uppskattade. Och du har väl inte missat att de flesta nummer av vår gamla medlemstidning Hlidskjálf numera finns tillgängliga på hemsidan? Det är för övrigt Hlidskjálf #4, 1994 som fått pryda detta inläggs illustrationsbild.

Ha en riktigt god jul, och glöm inte att vakna i ottan på Luciamorgon för att äta Lussebete enligt hävdvunnen sed: wara uppe at äta bittida om ottan, hos somlige tör ock et litet rus slinka med på köpet. Sedan lägger man sig at sofwa, och därpå ätes ny frukost.

Med vänliga hälsningar,
Johan S, Belinda C, Peter O, Kalle V, Ulf L och Andi R i styrelsen