Sällskapet Vikingatida Skepp

Hej alla,
Även jag känner att jag vill skicka en julhälsning. Allt är väl med oss, Johannes och mig och våra tre (!) knoddar.

Min pappa Jörgen var den som först visade mig tjusningen med havet och segling. När pappa nu definitivt har seglat vidare, vill jag tacka för alla tankar och hälsningar från många av er, som kommit under hösten. SVS låg pappa mycket varmt om hjärtat. En symbios, kan man säga. Hans sista vilja var att vila utanför Vinga, och längst ner här har jag lite kort återgivit den stunden. Läs om du vill.

Johannes och jag är inte superaktiva i SVS. Men jag kom ut på två seglingar i somras, varav den ena med sonen Vidar som engagerad gast. Det är häftigt ändå vad det där skeppet talar till mig såfort jag går ombord. Kanske viskar Vidfamne även till dig?

Eftersom livet går i cirklar kommer vännerna tillbaka. Johannes och jag bor på vår ö, och hit hittar flera av de vänner vi funnit i SVS. En efter en dyker de upp efter många års bortavaro. Gemensamt är kärleken till havet, till båtar, hantverk, historien och kusten.

Den kolmile-kurs vi höll i augusti är i backspegeln ett av de roligaste eventen (och typ det enda) på hela året. Hoppas vi kan göra om det.

Jag hoppas innerligen på flera veckors segling till sommaren. Det vore bra för oss om vi kunde ta oss uppåt lite, en bit upp i Bohuslän. Låt oss satsa på det! Dra med en god vän, någon du gillar. Anmäl dig till arbetsdagar. Peppa våra hövisar. Berätta för alla vad vi kommer uppleva. Hur det känns att smaka sältan. Att ta ett friskt morgondopp. Dricka kaffe och lyssna på väderleksrapporten på akterdäck. Hissa det stora rödgrå seglet. Sjunga Taube. Känna böljans rörelse och vinden i håret. Ta ihop. Käka enormt god middag i fina vänners lag. Sitta på en solvarm klippa och betrakta nattens ljus. Somna till klucket som bara hörs ombord på Vidfamne. Kom med! Vi ses!

Tills dess: ta hand om er, God Jul och Gott Nytt År!
//Linnéa Jägrud

Om när vi sjösatte Jörgen:
En människas sista vilja. Det är faktiskt något heligt. Det är något att ta på stort allvar, ett förtroende som inte skall svikas. Jag har aldrig varit med om att infria en människas sista vilja, förrän idag. Pappa älskade havet. Och han ville till Vinga.

Med hjälp av den stora vackra jullen My af Hälsö kunde vi ta oss dit. Pappa var med, i sin sandfärgade urna. Han hade utsikt hela vägen. Ena biten höll jag urnan i famnen. Det var bistert och grått, stampigt och vått. Vinga siktades i diset och My med skeppare Jakob Sandgren fick kämpa i vågorna. Vi smög oss på läsidan av ön. Var väl förberedda men blev ändå överraskade av den grova sjön. Lite kaosartat var det när vi rundade udden och äntrade gränsen mellan Skagerack och Kattegatt, precis där Bohuslän börjar. Då skedde det. Magi uppstod. Solen bröt fram och glänste blygrå på böljorna. Ren magi, ett sant tecken och en hoppingivande ljusglimt, att solen lyste på oss, skarpt och klart, precis när vi överlämnade pappa till sitt älskade hav. Med sig fick han en nit och en bit av Vidfamnes gamla rack. Urnan flöt omgärdad av rosor, precis till den sista tonen av Amazing Graze ebbade ut. Därefter kom pappa hem.
Solen följde oss hela vägen tillbaka.

Tjära medlem, I skrivande stund står vi inför Lussinatta, så se till att hålla dig trygg från trolldom och otyg. Om du kan, håll dina kära nära, inte minst i år.

Vi vill från styrelsen med detta brev bara tacka för ditt medlemskap och önska dig en god jul. Detta annus horribilis har varit påfrestande för oss alla, och för SVS har året inte blivit som tänkt. Veckoseglingen och planerade aktiviteter har fått ställas in och det är många medlemmar som högst förståeligt har valt att inte delta så mycket. Och under året har vi mist vår kära Jörgen.

Men året har inte bara bjudit på tråkigheter för föreningen. Mycket har vi fått gjort i fantastisk kamratanda. Vi hade otrolig medvind under vårrustandet och det påföljande varvsarbetet. Det var ett styvt arbete under stor tidspress. Trots en väldigt optimistisk tidsplan så klaffade allt långt bättre än vi vågat hoppas på, och vi fick ställa in flera arbetsdagar för att det planerade arbetet redan blivit utfört. Tusen gånger tack till alla som hjälpt till med att hålla vår tjära Vidfamne i prima skick! Även om det inte blivit någon veckosegling så har vi kommit ut på långt många fler dagsturer än vad vi gjort de senaste åren. Och inte minst; vi har i Nina F fått en ny hövis!

Vi ser på 2021 med tillförsikt. Vi vill segla mer, träffas mer och njuta av vår vackra skärgård tillsammans, ombord på vår fantastiska Vidfamne. För att kunna göra det är din hjälp behövd. Vi behöver se till Vidfamne med jämna mellanrum nu i vinter, så att förtöjningarna är säkra och att ordning och reda råder ombord. Kan du hjälpa till? Kontakta oss på kontakt@vidfamne.se så blir du med på vintertillsynsschemat.

Årsmötet för föreningen kommer äga rum i februari-mars, och kallelse går ut när det närmar sig. Det finns några platser i styrelsen som behöver tillsättas. Att vara med i styrelsen är intressant, lärorikt och inte minst roligt, och det behöver inte vara mer betungande än vad man själv gör det till. Visst vill du vara med? Hör av dig till kontakt@vidfamne.se så förmedlar vi ditt intresse till Robin O och Reinhardt Z i valberedningen.

Om du inte är färdig med julklappsinköpen så kan vi tipsa om att våra böcker alltid är uppskattade. Och du har väl inte missat att de flesta nummer av vår gamla medlemstidning Hlidskjálf numera finns tillgängliga på hemsidan? Det är för övrigt Hlidskjálf #4, 1994 som fått pryda detta inläggs illustrationsbild.

Ha en riktigt god jul, och glöm inte att vakna i ottan på Luciamorgon för att äta Lussebete enligt hävdvunnen sed: wara uppe at äta bittida om ottan, hos somlige tör ock et litet rus slinka med på köpet. Sedan lägger man sig at sofwa, och därpå ätes ny frukost.

Med vänliga hälsningar,
Johan S, Belinda C, Peter O, Kalle V, Ulf L och Andi R i styrelsen

Vår kära vän och hedersmedlem Jörgen Johansson somnade in fredagen den 18:e september, omgiven av familj. Ordet eldsjäl är det som bäst beskriver Jörgens person.

Sällskapet Vikingatida Skepp startade genom att initiativtagaren Carlo Jakobsson ensam ställde sig på båtmässan år 1990 och presenterade sin idé om att bygga ett vikingaskepp. Jörgen var en av de första att anmäla sitt intresse och var sedan den stunden en outsinlig källa till kunskap och med en unik förmåga att få andra människor engagerade. Jörgens insatser var avgörande för planerandet, byggandet, färdigställandet och sjösättandet av Vidfamne. Han satt med i styrelsen under nästan två decennier och många av dessa år som drivande och inspirerande ordförande. Föreningens medlemstidning Hlidskjálf som gavs ut under 90- och 00-talet författades till stora delar av Jörgen. Han var även en uppskattad hövedsman och ledde seglingar under många säsonger med både Vidfamne och Starkodder.

Åren efter millennieskiftet påbörjades byggandet av det som kom att bli Ale Vikingagård. Jörgen utsågs till platschef och under byggets gång förde han anteckningar om de olika stegen i processen. Dessa anteckningar utgjorde sedan grunden för hans bok “Så byggde de förr – En bok om byggnationen av vikingahuset i Ale” som publicerades år 2011.

Jörgen drabbades 2010 av ALS och tvingades spendera sina sista år i rullstol.

De medlemmar som varit med länge minns Jörgen som en kunnig, kraftfull, drivande och inspirerande person, som hade en vilja att ständigt utveckla föreningens verksamhet. Navigare necesse est! Saknaden är stor efter Jörgen som nu tagit ihop för sista gången. Begravning sker 7 oktober; hör av dig till styrelsen@vidfamne.se om du vill delta.

Jörgen efterlevs av sin fru Jenny och döttrarna Linnéa, Altea och Marina.